20-19/11 Höstens plagg

20/10 stod jag på torget i Varberg och passade på att titta runt bland alla torgstånd med mat och kläder. Att möta vad som säljs ger nya tips och ideer. Bland kläder fanns jackor av flease tyg med teddy som foder. Många hade djurmotiv på fram och bakstycke. Jackorna var i marinblått eller svarta nyanser. Neutrala färger som passar till de flesta andra färger. Under kvällen tittade jag på project runway Sverige och ser hur deltagarna utifrån material från Claes Olsson skapar klänningar som ingen kan bära eller tvätta. En klänning i papper skulle inte klara många minuter i dagens sky fall. ska klänningarna visa trosorna. Är det snyggt att visa delar av underlivet eller är modet för ungdomar...

Ibland undrar jag varför man designar kläder som ingen kan bära. Vad är det man vill bevisa? Är inte målet att någon ska ha plagget på sig och att de ska finnas i affärerna. Hur ska vi få ett mode som passar till alla människorna som finns i samhället? Sverige är mång kulturell och dagens mode passar inte inom alla kulturer och kanske skapar frantasier och våld på unga flickor där pojkar kan skapa bilder av lovligt byte eller psykisk mobbing där flickor stänger ut andra pågrund av den utmanande klädseln. Hur vill vi framtiden ska se ut? ska mode vara för alla ...

7/11

Det har gått flera dagar och jag har inte hunnit med att arbeta på mina byxor. Jag har suttit och broderat ett porträtt på en bekant som ska få det i present. Tavlan måste vara klar innan början på december så tiden går fort. Tavlan fortskrider framåt, men det tar tid. Jag syr på en tunn väv och stygnen är små. Tavlan består av 50 olika färger och jag syr med korsstygn. Det krävs mycket ljus och mönster i pappersformat, men även på datorn så jag får rätt färg på rätt plats. Jag har vid två tillfällen fått ta upp eftersom jag fått fel nyans på stället. Dessa små stygn är svåra att hantera när det blir fel. Bakgrunden är klar och den motsvarar ett naturmotiv. Håret och stor del av ansiktet är klart och lika så kläderna. När man tittar på tavlan ser man klart och tydligt vem det är och många detaljer finns med. Jag ser fram emot när tavlan är klar och det är dags att rama in den.
Det har tagit många timmar att komma dit jag är idag. Jag har suttit hela dagar och bara sytt och man ser knappt att jag sjort någonting.  När tavlan är klar är det enbart jag och min man som vet hur långtid det tagit och vilken engagemang, tid, koncentration, och arbete som lagts ner på detta hantverk. DEt som känns bäst är att det kommer enbart finnas ett ex av denna tavla i världen. Ingen anna har gjort någonting som lika denna. Tiden är knapp så jag måste fortsätta och jobba med mitt hantverk så jag hinner innan han fyller år. Håll tummarna för mig.

15/11 nu har jag under sista veckorna instensivt sytt på mitt korsstygns broderi. Nu är det äntligen klart och ska lämnas in för inramning. Man ska se tavlan på långt håll och ´man kan se vem det är och många detaljer syns klart och tydligt. Jag lägger inte ut någon bild eftersom personen kan kännas igen och jag har inte frågat om lov. det är precis som att lägga ut ett fotografi där personen kan kännas igen. Jag är mycket nöjd med resultatet och tror att han kommer att vara det samma. Jag har under lång tid arbetat med tavlan och det är många timmars arbete. porträttet är gjort utifrån ett fotografi och på mycket tunn väv. Det är 50 stycken olika färger. När man sitter och syr och det är några enstaka sygn med varje färg så gäller det att ha en stark lampa och både använda papper för att strycka med en penna och även förstora upp mönstret på datorn. vissa tecken kan vara lika och är det blir lätt att sy med fel färg. Att sy på en tunn väv vill man undvika att sy fel eftersom det är nästan omöjligt att riva upp. jag fick under arbets gång göra en paus eftersom mina ögon räckte inte till utan jag fick skaffa nya glasögon. Det som känns mest underbart är att presenten inte finns i fler exemplar. det gör att den är orginell och på samma sätt unik.
Så till veckan ska jag börja sy mina byxor.

17/11 idag tillbringar jag på möte med sjukvårdsbefäl i Stockholm. vi diskuterar HV-sjukvådanas framtid.
Efter en god middag så nämar det sig att ta igen sig efter som det blir en lång dag imorgon.
Kvällen är mörk och kylig. Vi bor i små byggnader med enkel rum. Sitter och arbetar med ITK (IT  som pedagogiskt verktyg) som ska stödja  läraren och elever i vårens kurser. Jag har arbetar med instruktioner för hur man använder olika molnverktyg - Skype, Sky Driver, Dropbox och Google Drive. Att lagra sina dokument på ett ställe där eleven kan nå sitt material både hemma men även när han/hon är på skolan eller arbetar i stadsbiblioteket eller på någon annan plats. Jag har en erfarenhet av att USB minnet finns inte med när den behövs som mest. Att hantera verktyg som finns ute och lätt kan hanteras om man enbart får stöd i uppstarten. IT är ett verktyg som kan användas på många sätt och när man blir van kommer det underlätta för många. Det finns motstånd pga rädsla och att tappa kontrollen. Ungdomarna växer upp i en ny värld där Internet är en naturlig del i vardagen och allt ska finnas där. Vi har PC/Mac, iPhone, iPad, surfplttor av olika sorter... telefonerna är inte längre en telefon utan en lite dator som gör att vi alltid har tillgång till information och kunskapen. Vi kan snabbt få fram ett svar som dyker upp oberoende var vi befinner oss. Avståndet i Sverige, Europa eller annan del i världen minskar. Vi skapa nya beroenden och vi är alltid nåbar och anträffbar. Det finns både för och nackdelar med det... vad gör vi om strömmen tar slut eller vi inte kan ladda våra telefoner? ...